Hälsa hos Kapplöpnings Greyhounden!

Pannus

Pannus ses oftast hos schäfer, men finns även hos collies, pudlar, taxar och Greyhound.

Det anses finnas ett betydande genetiskt arv, med vissa familjer och linjer inom en ras som är mer allvarligt drabbade, men miljöfaktorer spelar också en roll för utvecklingen av sjukdomen.

Pannus är ett tillstånd som påverkar hundens öga och som så småningom kommer att leda till blindhet om den inte behandlas.

Det är inte smärtsamt i sina tidiga skede, orsakar inga sekret från ögat och kan vara svårt att se om du inte tittar noga på din Greyhounds ögon i bra ljus.

Om den inte diagnostiseras eller behandlas kommer sjukdomen långsamt att täcka den klara delen av ögat (hörnan) tills hunden inte längre kan se.

Pannus anses vara en autoimmun sjukdom. Detta betyder att kroppen faktiskt börjar att attackera  sig själv. Den genetiska predispositionen att utveckla pannus är ärvd - så det tenderar att påverka vissa raser och vissa familjer inom dessa raser mer än andra.

Den andra faktorn som anses bidra till pannus är exponering för ultraviolett (UV) ljus. Denna exponering för UV-ljus tros utlösa reaktionens början, eller förvärra reaktionen, så det är viktigt att hålla drabbade hundar borta från starkt ljus, särskilt under sommarmånaderna när UV-nivån är hög.

Även om exponering för UV-ljus inte är orsaken till sjukdomen, ökar progressionshastigheten med exponering för höga nivåer av UV-ljus (från solljus eller reflekterat ljus från vatten).

Pannus-symtom börjar i allmänhet uppträda när hunden når 2-5 års ålder.

I början kanske du bara märker att hornhinnans kant verkar mer pigmenterad (färgad) än tidigare – ungefär som "fräknar" som utvecklas nära ögats kant - eller så kan det vara en dimmig/gråaktig färg på kanten av den klara delen av ögat.

I allmänhet kommer sjukdomen att inträffa i båda ögonen, med början ungefär samtidigt, men lesionerna ser inte nödvändigtvis likadana ut.

Helst skulle ingen Greyhound med pannus användas vid avel.

Tyvärr, på grund av dess senare uppkomst, finns det några kullar som fötts upp från drabbade djur som kanske inte hade några ögonskador vid tiden för aveln.

Detta innebär att sjukdomen fortsätter att finnas i genpoolen.

Det finns inget genetiskt test för Pannus i skrivande stund, så sjukdomen kan endast diagnostiseras genom en ögonlysning hos en ögonspecialist.

PRA: X-länkad (progressiv retinalatrofi) hos Greyhound

PRA hos Greyhound är speciell genom att degenerationen sitter på X-kromosomen, där det oftast är en autosom som är degenererad och sjukdomen visar sig därför bara om man får en degenererad gen från båda föräldrarna.

Då PRA sitter på Greyhound  X-kromosom, och därför kommer sjukdomen att uttryckas hos 5-8 % av hanhundarna, men endast hos ca. 1 % av tikarna, anledningen till detta är att hanhunden endast har en X-kromosom, och sjukdomen kommer därför att uttryckas om X-kromosomen är degenererad.

Tikar har två X-kromosomer och här måste båda kromosomerna vara påverkade för att sjukdomen ska visa sig. (samma arvgång som färgblindhet hos människor).

Tikar kan vara bärare utan att få sjukdomen, om bara en kromosom är degenererad.

PRA innebär en progressiv förlust av näthinnan.

Vid valpens födelse och tidiga liv fungerar näthinnan normalt, men börjar senare atrofieras.

Sjukdomen förekommer i ett stort antal raser och åldern då sjukdomen börjar skiljer sig från ras till ras och kan även variera inom den enskilda rasen.

Sjukdomen börjar med "nattblindhet", där hunden ser dåligt i skymning och kan vägra gå från ett upplyst rum till mörkare omgivningar, t.ex. vid kvällspromenaden.

Dagsynen försvinner också gradvis, och hunden slutar med att bli blind.

Det varierar från hund till hund när den blir helt blind.

Det finns ingen behandling som kan fördröja, stoppa eller vända den progressiva synförlusten.

Det finns 2 sätt att upptäcka sjukdomen, antingen genom ögonundersökning, men här kommer du bara att upptäcka de hundar som har sjukdomen vid ett utbrott, eller genom ett DNA-test som ska avslöja om hunden har gener för sjukdomen eller inte.

Kryptorkism

Testiklarna hos hundar har oftast fallit på plats innan de är 6-8 veckor gamla.

När en eller båda testiklarna inte har fallit på plats i pungen när hunden är 6 månader, kallas det kryptokid.

Testiklarna bildas ovanför njuren och dras sedan på plats i pungen.

Kryptorcism hos hundar är ett tillstånd där en eller båda testiklarna inte har sjunkit ner i pungen som hos en normal hanhund. Testiklarna kan istället sitta kvar i buken (bukhålan), i ljumsken eller alldeles intill pungen (även kallad prekrotal).

Det har gjorts studier på förekomsten av kryptorkism hos hundar som visar att det finns en ökad tendens hos t.ex. chihuahua, dvärgschnauzer, pomeranian, shetland sheepdog, yorkshire terrier och pudlar.

En testikel som ligger inne i ljumsken eller i bukhålan utsätts för en högre temperatur än om den vore i pungen.

Värmen kan påverka vävnaden i testikeln och göra att den förvandlas till en tumör (cancerklump).

Studier har visat att det förekommer hos cirka 10% av hundar som lider av kryptorkism.

Dessutom finns det en risk att testikeln i bukhålan kan vrida sig på sig själv och att blodtillförseln till den stängs.

Vid båda dessa tillstånd måste du kastrera hunden och i det senare fallet är det nödvändigt att operera hunden akut.

Det finns ingen överrepresentation av  kryptorkism hos Greyhound. Men dyker upp då och då.